Så enkelt

Nu har jag satt upp ett mål. För första gången på flera månader ska jag lägga mig innan kl 00.00.

Sheep

Tänkte nu förklara hur jag gör mina val av rubriker på blogginläggen. Istället för att luska fram någon vitsig eller spännande rubrik har jag gjort det mycket enkelt för mig. Eftersom jag aldrig har det tyst hemma hos mig, så tar jag helt enkelt titeln på den låten som för tillfället spelas när jag skriver mitt inlägg. Just nu är det alltså Pink Floyds Sheep som jag lyssnar på.

För att liva upp slänger jag in en bild.



Prayer For The Weekend

Nu tar jag långhelg.

Några mål med helgen är att:

1. Sova lagom mycket.

2. Lära mig vad kunskap är.

3. Överleva (Let's pray that the weekend won’t kill us, babe)


Jan Stenmark

Nätter som denna händer det att jag kollar på bilder gjorda av Stenmark. Bra humor det där!
Ett tips för alla andra som också sitter uppe på nätterna och funderar på vad man ska göra med sin tid.







Black Celebration

Nu är jag äntligen ägare till en skivspelare.  Alla de vinylskivor som står i min hylla kan nu spelas i min lägenhet. Det är bra. Just nu är det Depeche Mode som snurrar. Snart får jag dessutom besök, då ska jag bjuda på nybakat bröd. Tänk så bra man har det egentligen.


E4, E18, väg 13

I onsdags åkte jag och två vänner upp till Uppsala för tillbringa några dagar där, men huvudsakligen för att se The Ark. Det är den bästa konsert jag någonsin varit på. Aldrig har jag sett arkarna ha sådan energi och glädje på scenen, och då förstår ni som sett Ark live vilken sprudlande konsert detta måste ha varit. De spelade låtar som jag aldrig tidigare fått höra live, så som Laurel Wreath, Thit Piece Of Poetry Is Meant To Do Harm, The Most Radical Thing To Do o.s.v.

 

Inte nog med detta såg jag och mina vänner till att The Lamb (en demo-låt från början av 90-talet, som de inte spelat live sedan 95) spelades. Inte blev det sämre för att vi träffade Jens Andersson efteråt heller. Helt galet så vi gick igång på denna spelning! Jag blir lite smått hysterisk bara jag tänker på det.

 

Kvalitén på kommande bilder beror till viss del på att min lilla rosa kamera har några år på nacken och är lagad med silvertejp.




Svar ja, ni ser helt rätt, Ola har på sig samma dräkt som på debutskivan!







Prinsessor

Internationella kvinnodagen 2011.

 

När jag satt och bläddrade i en tidning tidigare idag blev jag så galet upprörd på hur tjejer ser sig själva. Dagens fråga var vad olika kvinnor tyckte var bäst med att vara kvinna. Det de olika kvinnorna svarade på frågan var att de var kul att klä upp sig, tjejer får gråta mer än killar, man får sminka sig och att de är lätt att ändra sitt utseende. Observera att detta var vad de olika kvinnorna tyckte vad BÄST med att vara kvinna.

 

Inte lustigt att samhället ser ut som den gör om det skulle vara så att kvinnor bara tänker på smink och gråter hela tiden! Själv skäms jag när jag läser sånt. Jag gillar att klä upp mig, jag använder smink nästan varje dag och det är inte allt för ovanligt att jag gråter, men inte beror det på att jag är kvinna, inte är det heller det absolut bästa med att vara kvinna! Varför kunde inte tidningens reporter välja att fråga en person som faktiskt hade något vettigt att komma med, vilket de flesta har, både män och kvinnor.


Det kommer över mig

Ibland är det bra att bo i hyresrätt. Som när varmvattnet inne i badrummet slutar fungera. Då hör man av sig till någon gubbe (och nej, jag menar inte att det tvunget måste vara en man, jag kallar folk i allmänhet för gubbar) som dagen efter ordnar så jag återigen kan duscha i varmvatten!


Morning bird

Skoldagen blev mycket kort då den andra föreläsningen blev inställd. Istället bestämde jag mig för att ta med mig en Linköpingsbo till min hemstad Norrköping. Visade honom sånt man måste se när man har endagsvisit i staden. När vi spatserade gatorna fram fick jag syn på en affisch som jag snodde. Affischen är från Säkerts konsert som jag var på i fredags. Det var en känsloladdad och helt fantastisk konsert.

 

Mitt vackra stöldgods.


2000 light-years of darkness

Tog det sena tåget hem från Linköping. När jag går hem från tåget ringer jag upp min vän Papper. Vi talar om allt och inget, och Di Leva, som tydligen ska få barn. Väl hemma fortsätter vårat samtal och jag ligger på sängen, när plötsligt en tavla från väggen ramlar ned i mitt huvud. Nu är tavlan ordnad och jag och Papper ska avsluta samtalet.


Ett och noll

Min dator är deprimerad. Den orkar inte göra något och bara skriker. Hur ska jag kunna hjälpa min lilla vän? Känns som att den snart kommer fatta eld. Tur att jag har en brandvarnare. Min rosa telefon är inte heller på min sida. Den vill inte ta emot mms. Jag är besviken på tekniken i mitt liv. Tekniken i mitt liv är antagligen besviken på mig. Jag känner någon typ av hatkärlek till tekniken. Jag famlar omkring utan koll mellan ett och noll.


Vi kommer aldrig att dö

Hoppas för mina grannars skull att de gillar samma musik som mig.


Shine on you crazy diamond

Det finns så mycket jag borde göra just nu. Sticka (!), läsa, plugga, städa, diska efter min frukost, plocka undan min frukost, handla mat, kolla igenom räkningar och så vidare med allt som man inte är sugen på att göra. Jag är dock nöjd med att inte göra något annat än att fundera över min tillvaro.


Fattig bonddräng

Senaste året har jag utvecklat en fetisch för gamla sagor, så gissa hur glad jag blev när jag upptäckte att John Bauers sagovärld fanns på bokrean! Idag är jag krasslig och stannade därför hemma från dagens seminarium. Istället läser jag i min sagobok och har min blommiga klänning från London på mig.. Om några timmar ska jag hoppa på spårvagnen och åka över till Hanna och tillbringa kvällen med henne och Ella, i en mörkgrå soffa, tittandes på Astrid Lindgren filmer. En krasslig kalasdag i sagotema!







The apocalypse is over

Detta utspelade sig en kylig men solig onsdag i slutet av februari månad, året var 2011 och datumet 23. Jag traskade med lätta steg i mot staden för att möta upp en kompis inne på Norrköping bästa (och enda) skivaffär. Jag kom dit en stund innan min kompis, så jag småpratade i vanlig ordning lite med han som jobbar där (det är bara två stycken som jobbar i affären, båda män, en med polisonger och den andra har hästsvans). Efter ett tag sa jag att jag skulle köpa The Arks samlingsalbum som släpptes idag. Till min stora förvåning fick jag till svar att dom inte hade fått in den! Tänka sig att min favoritaffär, som alltid har de skivor jag vill ha, inte hade Arks album samma dag som det släpptes! Jag ringde upp min kompis och i panik så upptäckte vi att skivan fanns inne på Åhléns. Vi fick minsann svälja våran stolthet och köpa skivan inne på Åhléns istället för Vaxkupan. Men man måste förstå hur viktigt det är att köpa skivan på releasedatumet!

 

Hur som haver så står nu min nyinköpta skiva tillsammans med alla de andra Arkskivorna i min skivsamling. Den soliga dagen i slutet av februari var den sista gången jag fick längta efter att mitt band skulle släppa en ny skiva eller låt. Sista gången jag fick spela upp en låt med det magiska bandet och tänka att detta är fösta gången jag hör låten!


Nya perspektiv

Min lägenhet drunknar i disk.. eller i alla fall min diskho och soffbordet. Jag hörde en gång en klok person säga att hon gillade att diska, för då insåg hon hur många fina vänner hon hade. Så jag ska gladeligen ta mig an disken. Imorgon. Nu ska jag sova!


Långsamma timmar

Natten är bara en annan tid än dagen.

The Homecomer

Hemkommen från en riktigt rolig helg i London med tre gamla vänner. Shopping, promenader, god mat och umgänge är ungefär vad vi hunnit med. De andra tjejerna stod mest för shoppingen, eftersom jag var ensam student! Känner mig lite smått ofräsch efter resan hem, så nu är det bara att vila och ladda inför ännu en skolvecka bestående av rapportskrivande och diskussioner om språkinlärning.


Rycktet om Londons regniga väder stämde, men inte tog det ner vårat humör!

Min häst har blivit sjuk

Imorgonbitti ska jag flyga till London. Jag har ännu ingen resväska. Dålig framförhållning? Nja det kan jag kanske hålla med om.. men snart har jag en.. jag kommer ju ändå inte packa förens det bara är nån timme kvar tills jag blir upphämtad utanför min port. Ser fram emot helgen!
Tillsvidare tänker jag fortsätta lyssna på Ola Magnell.

Jan Stenmark


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0