I en film jag såg var det en man som sa att helvetet var som en regning torsdagseftermiddag. Jag håller inte med honom. Visserligen är det inte torsdag idag, det är söndag, men regnigt och grått är det i alla fall.

Jobbade hela dagen igår och idag är jag ledig för att vila upp mig inför ännu en arbetsvecka med mina pensionärer på hemtjänsten. En regning söndag med gott te som håller mig varm när jag stickar på en halsduk jag ska använda när löven börjar falla! En regnig eftermiddag är inte helvetet, det är mysigt.

När jag hade cyklat hem från jobbet på min rosa cykel, och stannat på vägen för att köpa ett paket mjölk, fick jag besök av inte bara en, utan av två storasystrar. Vi drack kaffe (med en skvätt av den nyinköpta mjölken i) och pratade om grönland. Nu har de båda åkt iväg, en till landsbygden och en till Arlanda. Nu sitter jag i en fåtölj ca 50 cm från ett öppet fönster och en släckt lampa. Trotts att jag tycker det är lite mörkt och kyligt så orkar jag inte sträcka ut armen och göra något åt situationen. Måsta samla energi för att ta mig ann denna utmaning! Håll tummarna för mig!

För att liva upp slänger jag in en bild som sammanfattar sommaren.

Här är några bilder ur mitt hem, för dem som ännu inte haft privilegiet att besöka mig.

En vecka sen min senaste uppdatering. Jag har numera rent mentalt tagit sommarlov, även om jag inte är helt klar med skolan innan den 15:e. Under den gångna veckan har mycket hunnits med.. Kanske lite för mycket?

I onsdags var det Fläxfest (200 lärarstudenter på en gräsmatta i ödemarken!) och självklart stukade jag min arma lilla fot. Efter tre dagars haltande gick jag ut igårkväll igen. En hellyckad kväll, ändå till halv tre. På väg ner från baren, som var två trappsteg upp, klev jag återigen snett på den redan stukade foten och föll rakt ned på dansgolvet. Där låg jag och konstaterade att livet var orättvist efter några tappra försök att ta mig upp. I fallet hade jag råkat ge ifrån mig ett högt skrik och en kompis kom till min undsättning och hjälpte mig upp och in i en taxi.

Hur kommer det sig att jag som går ut i converce lyckas ramla och skada foten två gånger under samma vecka, när det finns tjejer med 11 cm klack som inte ens får en blåsa på tån?

"Varje ord du säger kan driva oss isär

Jag vill förtvivlat gärna att det inte ska sluta här"

Man missförstår varandra dagligen. Hela tiden. Till och med när man pratar klarspråk blir det fel. Tidigare ikväll pratade jag och en vän om saker som gått helt fel. Situationer som tog en annan riktning än den man själv hade önskat.

Ibland tror jag att Han däruppe gillar att trampa på oss, bara för att se hur vi ska lyckas ta oss ut ur greppet av hans övernaturliga fotgrepp.  Min vän konstaterade i alla fall att jag har ett hjärta. Det känns ju bra att veta.

Brände mig på plåten när jag bakade bröd idag. Brödet blev ganska gott. På tal om något helt annat (har alltid tyckt det är ett fånigt uttryck) så är jag en kvällspigg människa. Jag har länge försökt att vända lite på mitt dygn så att skola, jobb eller vad som tar upp min tid, ska få mer tid fylld med energi. Därför är det snart dags att sova! Passande nog så är här en vaggvisa med Allan Edwall. Sov gott!