Idag sprang jag till vaxkupan och införskaffade mig tre nya skivor. Den senaste månaden har jag köpte inte mindre än sex stycken skivor.
Jag lägger på tok för mycket pengar på skivor, men jag kan ju se det lite som en investering. Det är ju något som jag har glädje av om och om igen, dessutom kan de hålla hur länge som helst om man är lite försiktig bara.
Så jag tycker helt klart det är värt att betala 180 kronor för en skiva, istället för att bara ladda ner låtarna till datorn eller lyssna på Spotify. Visst kan jag inte köpa alla skivor jag tycker verkar bra, då skulle jag bli ruinerad. Jag köper de jag helst vill ha och lyssnar på resten på Spotify.

   

En av de nyinköpta skivorna i min samling är Markus Krunegårds ”Markusevangeliet”. Jag har sedan mycket länge den skivan, men idag slog jag till och köpte den andra utgåvan med en del extra låtar och versioner på. Krunegård skriver alldeles för bra texter för att jag ska kunna stå emot. Hans musik fångar mig. Jag måste helt enkelt köpa allt han gör. Både som soloartist och i banden Laakso och Hets. Han och banden har är delaktig i har en speciell plats i min skivhylla.

Jag köpte även Moto Boys ”Lost In The Call” som släpptes för några månader sen. Han musik är helt perfekt att lyssna på när man sitter under en filt och bara kopplar av. Den är lugn och vacker, hans sång gör inte saken värre. Nu har jag äntligen alla hans skivor (det är visserligen bara tre stycken än så länge).

Sist men inte minst blev Bob Hunds nya Maxi album ”Stumfilm”. Boban är ett band som har kvar gnistan efter alla dessa år och jag har sedan tidigare fem album med dem. De kan verkligen det där med finurliga texter och intressanta ljud. Jag kan ibland bli så inne i deras musik och lyssna i evigheter. Det känns enkelt och härligt att lyssna.