Kvicksnö

Sitter och slappar. Slökollar på ett program om en man som vandrar i snö. Det får mig att tänka på mitt snöäventyr för en liten stund sen.
Jag sprang ut i den djupa snön, som till och från var ända upp till min midja. När jag sprang som bäst så föll jag helt plötsligt framåt. Sen låg jag där. På mage i snön. Ju mer jag rörde mig, ju mer sjönk jag. Jag hade inte knäppt jackan heller. Lite som kvicksand föreställde jag mig. Men kul var det.

Nu hör jag att vattnet som jag satt på kokar över inne i köket. Borde gå dit och göra något åt det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0