Jag satt och bläddrade igenom ett gammalt block när jag såg en liten mening som jag fastnade för.
”Goda gärningar gör inte en kristen, men en kristen gör goda gärningar”

Jag tänker mycket på det hur många gör goda gärningar för att bli en ”bättre kristen”, mer omtyckt eller hålla upp en viss stil. Visst är utfallet för den goda gärningen lika värdefullt.
Men en god gärning handlar inte om att lyfta fram sig själ, det går inte ut på att sätta sig själv på en hög tron och ropa ”Se så god och bra jag är!”.
En god gärning, att hjälpa någon. Det ska handla om den andre.
En god gärning ska komma från hjärtat. Inte från hjärnan och all den girighet som allt för ofta styr vårat agerande. Visst kan man vara stolt när man känner att man gjort något gott, men inte ska man använda det för att lyfta fram sig själv som helgon.
Då blir lätt en god gärning sedd som en egoistisk.