Radion slås på, morgonpasset i P3 vrålar. Klockan ringer med ett högt, öronbedövade tjut. Mobilen går igång och det blir en outhärdlig blandning av alla ljud. Det enda som rör sig i huvudet är hur du ska kunna få ligga kvar i sängen fem minuter till. Det får du inte, men gör det ändå. Du somnar om.

Klockan ringer allt mer intensivt och den ekar i ditt huvud. Du önskar att du kunde stänga av hela världen och få vila bara ett litet tag till! Men det kan du inte. Du rullar ut ur sängen och ramlar med en duns på golvet, i hopp om att du ska vakna till av smällen. Det gör du inte, du somnar på golvet istället.

Tjugo minuter senare vaknar du med ett panikryck och kollar på klockan, plötsligt blir du klarvaken. Tar dig upp från golvet, springer ner för trappan (Du ser egentligen inte trappstegen, för du har inga linser på dig, men oftast slipper du att ramla). Du äter så snabbt att du inte känner smaken av din frukost. Springer upp igen. Klär dig, sminkar dig och borstar tänderna på samma gång. Sen är det bara att springa till bussen.

På bussen somnar du om igen.